kärlek och respekt eller vad...

Mycket i livet handlar om sig själv, egoismen når våra dagar som aldrig förr.
- "Självklart är jag med, bara jag får min vilja igenom."
Jag känner igen mig själv, ta bara sällskapsspel. Jag vill ofta få "mina" regler igenom, så jag strider för det och går så långt till jag inte märker det går längre. Ibland... eller ofta så går jag nog för långt, jag ska nog lägga ner tidigare, för egentligen så är det ju inte så himla viktigt att jag kör med de reglerna jag tycker är viktiga, utan det viktiga är ju att vi får spela och ha en trevlig stund tillsammans, eller nåt sånt.

Jag tänker på hur det är i världen, vi vill alltid ha våra åsikter igenom så vi strider alldeles för långt, så långt att vi sårar människor på våran väg bara för att det vi själva tycker är det viktiga.

Jag känner att jag inte orkar tycka längre, det viktigaste är ju inte vad jag tycker utan att jag älskar och har respekt för mina medmänniskor. För det viktigaste är väl ändå kärleken, och att vi kan vara sams, även om vi tycker olika.
men tyckandet verkar ofta vara viktigare än kärlek och respekt.

Jag önskar att vi skulle kunna komma överens även om vi inte tycker likadant, så får väl Gud döma oss när vi dör sen, så kan nån av oss stå och säga "vad var det jag sa" om man tycker det är viktigt.

Själv tycker jag det viktiga är att vi kan komma överens, att vi kan älska varandra och att vi kan visa varandra respekt.

Kan vi göra det, kan jag göra det, jag måste rannsaka mig själv, gå till mig själv först, visar jag respekt för mina medmänniskor, visar jag kärlek för de som jag möter.

Har jag sårat dig, som råkar läsa detta? Ärligt, berätta för mig, jag behöver veta det. Om du berättar för mig så kan jag också berätta för dig om du har sårat mig. För ska det inte vara så, ska vi inte kunna vara ärliga mot varandra? Jag skickar ut frågan här i etern... ta emot den eller strunta i den, det är helt upp till dig.