Whatever

En osynlig tår fälls i mörkret,
fälls på insidan, droppar på hjärtat.
En önskan att den vore verklig.
Apatin har slagit till för hårt,
den känns omöjlig att stoppa,
sprider sig som ett virus
genom alla känslor, alla smärtor.
Timmarna i mörkret har gjort sitt.
Sittandes i ensamhet, stirrandes rakt fram.
Aldrig pratat om det, bara gjort.
Oskyldig bland människor, dömd i sitt inre.
Viljan att sluta finns, kraften är borta.
Känslolösheten är för stark, anledningen hittas inte...